Tomas Edström sjunger och spelar
Foto: Jacob Forsell
Medlemsmöte 3 oktober
Marianne Blomberg hälsade ett fyrtiotal Nackaringare välkomna till höstens första evenemang i Församlingssalen samtidigt som hon hade att berätta att denna höst blir den sista i den salen på ett bra tag. Den ska nämligen användas som kyrkorum, när själva kyrkdelen ska renoveras.
Marianne gjorde också reklam för några resor och utflykter under våren, som redan finns utlagda på hemsidan. Hon hade också samma information tillgänglig i pappersversion, liksom Pärmen för anmälningar.
Vissångaren och estradören Tomas Edström tog sedan vid med sina visor som han kallade ”små resor i fantasins värld”.
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng. Som 2010 års Taubepristagare började Tomas stilenligt med Sjösalavals: ”Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen! Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.”
Jag ger dig min morgon löd Fred Åkerströms version av protestsångaren Tom Paxtons ”I Give You the Morning”: ”Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra.”
Därefter fick vi höra Olle Adolphsons mycket sällan sjungna Trädgårdsinteriör, som inte bort vara så ovanlig.
Det finns ett hav, som ingen ser - Mikis Theodorakis Sång om frihet: ”Så bygg en värld att leva i, nu gäller det ditt liv, ditt eget liv!”
Efter en egen Sommarvisa återkom Tomas till Taube:
Vinden från havet har frisknat och Mysingen möter med sjögång i Vals på Mysingen: ”Godnatt små vågor som klucka, godnatt små vågor, godnatt”.
Det sjunger några ungar på Karl Johan, Dom låter starka och fina som bara ungar kan – Cornelis Vreswijks visa med den något udda titeln Turistens klagan och det positiva slutet ” Visst har det blivit kaos i tidens lopp, men så länge det finns ungar så finns det hopp.”
Ta mig till havet och gör mig till kung, kung över sommar´n och natten – Peter Lundblads visa med så mycket sommar: ” Dofterna samlas och luften blir tung, ta mig till havet och stanna tills natten blir dag.”
Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen – Ted Gärdestads För kärlekens skull: ” Det är för oss solen går opp. Lyser som guld. För kärlekens skull.”
Den morgon när jag föddes då blommade var dal – och därmed var Tomas tillbaka hos Taube med Pepita dansar: ”Fernando, Fernandito, jag dansar som i rus mitt hemlands Tamborito i Panamas glädjehus.”
Stensprängar Kalle Valgren, han har en gammal häst – denna Ruben Nilssons visa blev kanske den som lockade mest skratt och applåder: ” Men när han se´n kom ut igen stod hästen där och åt och mumsade som vanligt lugn och slö.”
Jag har skrivit till min flicka jag har skrivit till min vän – som av Taube fick den alternativa vistiteln Linnea: ”Jag har pyntat hennes kammare med blommor och med grönt och på väggen hänger tavlorna så skönt.
Vårt hav, med vatten i silver, drömmande går mot land – Staffan Percys Drömmens skepp med text av Bo Setterlind: ” Vindarna vaknar och vänder, vaknar och vänder sig om."
Vid penna och tangenter: Bertil Bucht
