​

Mord ombord: Expedition POLARIS

Medlemsmöte 23 januari 2012

 

Michael Lechner

 

Vi var ett 50-tal medlemmar som bänkade oss i Ektorps Seniorcenters samlingssal för att följa med på en spännande expedition till Arktis.

 

Skådespelaren Michael Lechner gjorde en magnifik tolkning av detta drama då han iklädde sig rollen som George Tyson, assisterande navigatör, ombord på ångskonerten USS POLARIS.

 

                

 

Dramat tog sin början 1871 då USAs regering ger äventyraren Charles Francis Hall i uppdrag att som första man resa stjärnbaneret på jordens nordigaste punkt.

 

Francis Hall hade redan 1860 varit ute på sin första expedition för att söka finna överlevande efter Franklinexpeditionen 1845 som försökt hitta Nordvästpassagen. Han fann dock inga överlevande. Sedan dess var han helt besatt av tanken att komma först till nordpolen.

​

George Tyson lät sig övertalas av Francis Hall att följa med på expeditionen tillsammans med ett antal äventyrslystna män, bl a Sidney Budington, fartygskapten och två vetenskapsmän: Emil Bessels, chef för forskarlaget och skeppsläkare ombord samt Frederick Meyer, meteorolog. Detta skulle visa sig bli ödesdigert, nu var det tre man som ansåg sig föra befälet ombord.

 

29 juni 1871 lämnar POLARIS New York och med inför resan har Francis Hall  högtidligen emottagit amerikanska flaggan för att sätta den på nordpolen. POLARIS var väl utrustat för sitt ändamål och försedd med proviant och andra förnödenheter för minst två och ett halvt år. Resan var trots detta dömd att misslyckas. Personliga konflikter och disciplin var största orsaken och det urartade till att bli ett helvete med intriger, svek och mord där man kämpade för sitt liv.

 

POLARIS tog sig via Saint Johns på Labrador över till Grönland.

Den 2 september når POLARIS sin nordligaste latitud, 82^o och 16'. Ingen hade tidigare varit så långt norr över. Här vände expeditionen och 10 mil söder ut la man sig i vinterhamn.

 

I väntan på att POLARIS skulle kunna lämna sin vinterhamn gav sig Francis Hall ut över isen och när han återvände var han svårt sjuk. Två veckor senare, 8 november, avled han och begrovs.

 

I augusti 1872 lämnade POLARIS vinterkvarteren men fastnade åter i isen.

POLARIS pressades hårt mot isen av de krafiga vindarna och tippade. Man kastade ned proviant och förnödenheter på isen för säkerhets skull om båten sprungit läck. Det visade sig vara en felbedömning. Medan Tyson och några andra från besättningen stod på isen bröts POLARIS loss och drev iväg.

​

 

Sex dramatiska månader tillbringade sedan Tyson och den lilla gruppen på isflaket där de fick genomleva svåra umbäranden. Provianten höll på att ta slut och man var tvungen att fånga säl för att klara att mätta alla munnar. Detta visade sig vara mycket svårt och man var tvungen att begränsa matransonerna hårt. Den 30 april 1873 upptäcktes de av ett sälfångstfartyg och räddades. De hade då drivit på isflaket 1500 sjömil (3000 kilometer).

 

Dagen efter att Tyson och hans grupp skilts från POLARIS vid isflaket körde kapten Budington avsiktligt POLARIS på grund nära den Grönländska kusten.

Varför han gjorde det är oklart. Det finns flera teorier, en var att kolet tagit slut. Men klart var i alla fall att de på det ena eller andra sättet hade varit tvungna att övervintra på Arktis ännu ett år. De fjorton besättningsmän som fanns ombord på POLARIS tog sig i land och med hjälp av eskimåer klarade de sin överlevnad.

 

Väl hemma igen kallades George Tyson till förhör. Man ville få klarhet i varför Francis Hall dött. Troligen hade han mördats, men av vem?

 

Hundra år senare kunde ett forskarlag föra hem hans kvarlevor och man fann då att han hade stora mängder arsenik i kroppen. Alltså kunde man

konstatera att ett MORD var begånget - men man fick aldrig klarhet i vem som mördat honom. Det fanns flera i besättningen som hyste stort agg till Francis Hall, bl a den tyske forskningschefen Bessel.

 

Sammanställt av

Barbro Orrung