Julita

I önskeväder for vi till äppeldagarna i Julita.

Med del i buss – flera föreningar samsas om samma resa – for vi tidig söndagsmorgon från Biet genom ett tomt Stockholm för att hämta fler seniorer vid Fältöversten. En märklig omväg till Södertälje där SPF Holmfasts medlemmar anslöt sig.

Från Södertälje gick färden vidare på småvägar genom ett makalöst vackert landskap, Sörmland i begynnande höstskrud. Sjöar, kor och hästar, röda stugor, allt vad man kan begära av Sörgårdsidyll. Resebyrån hade ändrat programmet en smula så förmiddagskaffet fick vi på Solbacka i närheten av Stjärnhov. Där serverades en god smörgås till kaffet samtidigt som vi fick veta lite mer om Solbacka än att Jan Guillous Ondskan kommer härifrån. Internatet lades ner 1973 och är nu en sport- och konferensanläggning. Solen fortsatte skina och vi beundrade utsikten över sjön (Kyrksjön?). Några av resenärerna letade efter bilder på bröder som varit eleverhär under den tid som var.

Resan fortsatte och efter många cirkulationsplatser (i allmänt tal kallade rondeller) anlände vi till resans mål, Julita vackert beläget vid sjön Öljaren. Vi möttes av våra guider som visade oss en del av vad denna stora gård har att bjuda. Här fick vi en första introduktion i Julitas långa historia. År 1180 vet man att Knut Eriksson gav bort kungsgården, som då hette Säby (byn vid sjön) till munkar tillhörande cistercienserorden och klostret Saba fanns sedan här i 350 år. Då kom Gustav Vasa och 1527 återgick Julita till kronan och blev kungsgård.

Under 1600-talet fanns ett styckebruk (kanongjuteri) på Julita, under trettioåriga kriget var behovet av kanoner stort. Österrikaren Paul Klevenhüller tjänstgjorde hos Gustav II Adolf under kriget. Han lånade ut 70.000 daler till kungen, som återbetalning i pengar efter Gustav II Adolfs död fick han Julita som pant. Godset var då betydligt större än idag och innefattade hela Julita socken. Paul flyttade aldrig till Julita utan arrenderade ut egendomen till holländaren Henrik Trip. Så småningom finner vi Julita som ett adelsgods under flera släkter. Så

t ex har vi släkten Palbitzki. 1745 förstördes huvudbyggnaden av en brand, en ny stod klar omkring 1760. Mathias Palbitzki blev tillsammans med hustrun Beata von Ungern-Sternberg de sista ägarna.

1877 köptes Julita av tobaksfabrikören Johan Bäckström gift med den vackra hovångerskan Lilly von Ehrenclou. En av dera s söner, Arhur Bäckström ärvde egendomen. Han lät genomföra stora förändringar. Arthur, allmänt kallad löjtnanten efter sin tjänstgöring vid Sörmlands regemente, var mycket intresserad av kulturhistoria. Inspirerad av moderns vänskap med Artur Hazelius lät han flytta en mängd byggnader från trakten till sitt ”Julita skans”.

Kyrkan vi står vid kallas Skansenkyrkan. Den kan hyras för bröllop. Efter att ha tittat på kyrkan fortsätter vi vår vandring genom parken, förbi Skansenstugorna och abbotshuset från 1200-talet fram till herrgårdsbyggnaden, som nu står som Arthur Bäckström lämnade den vid sin död 1941. Vår inspirerande guide för oss genom de tre våningarna och vi häpnar över de möbler som torparen Henning Forsman snickrade utan förlagor med bl a intarsia. Matsalen kunde ta 30 sittande gäster. Biblioteket rymmer 4.500 band. Löjtnanten dog barnlös och 1944 övertog Nordiska Museet gården med bl a

2.200 ha och 350 byggnader.

Efter rundvandringen strövade vi fritt i den stora parken och kunde bl a se resultat av den genbank av äpplen, rabarber och humle som finns här. Det var ju Julitas äppeldagar vid vårt besök och utställningen av äpplen och päron var imponerande. Vi fick tillfälle att köpa frukt och grönsaker, Julitas egen rapsolja och andra goda, vackra ting.

Besöket avslutades med en god lunch på Julita värdshus. Kocken Tommy Myllimäki var årets kock 2007! Bussen rullade vidare mot Södertälje där vi tog adjö av våra vänner därifrån. Nu skulle det inte ta lång tid innan vi var hemma i Nacka. Men aj! Intill Ikea gick vår buss sönder och kunde inte köra vidare. Efter telefonkontakt fick vi veta att det skulle komma en extrabuss, som vid tillfället befann sig norr om Stockholm. Flera tog buss och taxi, det här kunde ju ta tid! Men se vi blev bara ca timmen försenade hem. Det här skötte bussbolaget utmärkt. Fortfarande ljust och molnfritt och riktigt varmt anlände vi till Biet efter en innehållsrik dag både för kropp och själ.