Ansvarig utgivare: Richard Olsson

Bageribacken 4, 13171 Nacka

 

 Islandshöst

 

Efter en del sjukdomsfall blev det 34 SPF:are som reste till Island. Bland dessa fanns tre resenärer från föreningar i Solna och Vallentuna. Trevligt.

På Reykjaviks flygplats Keflavik möttes vi av Christer Kullberg, som flera av oss träffade vid medlemsmötet i mars, då han berättade om denna fantastiska ö. Efter att ha växlat in isländsk valuta embarkerade vi vår buss, som tog oss till en av de största attraktionerna på ön, Blå Lagunen. Här åkte badkläderna på och smyckena av, dessa för att inte missfärgas i det svavelhaltiga vattnet. Sedan njöt vi i det mineralrika 40-gradiga vattnet. Efter bad, fotografering och besök i cafeterian och titt i butiken for vi till hotell Loftleidir för incheckning. Under färden dit började Christer sin lättsamma och kunniga guidning av och information om Island. Något vi skulle få ta del av under hela vår vistelse.

Middagen på hotellets restaurang lovade gott, lamm och därefter en härlig efterrätt.

 

Nästa dag vaknade vi och kunde konstatera att det regnade och blåste. För Christer var detta ingen överraskning, han hade tät kontakt med väderrapportörerna. Han ändrade programmet så att vi denna dag körde till Haldór Laxness museum, d v s hans orörda hem  Gljúfrasteinn, där vi under vår vandring genom huset med lurar i öronen på svenska fick lära mer om denne 1955 nobelprisade författare.

Före lunch hann vi också med eftertraktat besök på Álafoss ullspinneris fabriksbutik där flertalet shoppade loss. Bland de lärdomar vi fick oss till livs fick vi veta att på grund av accenten över A är uttalet med diftong,  Aulafoss, mer språkkunskap kom under resans gång. Så t ex säger islänningarna inte brandkår utan helt logiskt heter det släckningskår.

Lunch åt vi på Perlan, en restaurang inrymd i en spektakulär byggnad uppe på en skogsbevuxen kulle. Här lagras Reykjaviks geotermiska vatten i sex stora behållare, nu klädda med aluminium och förenade med en ovanpå byggd glaskupol i vilken restaurangen är inrymd. Med bättre väder än dagens är det härifrån en makalös utsikt över staden. Mätta och belåtna kördes vi i vår buss ut på stadsrundtur. Bland sevärdheterna ingick Hallgrimskyrkan, som började byggas i basalt 1944 och stod färdig först 1984. Orgeln har 5.217 pipor varav den minsta är 10 cm och den största 10 m. Den är Islands största kyrka med ett 75 m högt torn. Domkyrka är den inte, det är en betydligt mindre kyrka i den gamla delen av staden. Utanför Hallgrimskyrkan står Leif Eriksson staty – ”Son of Iceland-Discoverer of America” . Vi var inne i rådhuset vid, nästan i, sjön mitt i stan där det är ett rikt fågelliv. Vi förundrades över den stora hundrastgården, häststallarna mitt inne i stan, såg Nordens Hus ritat av Alvar Aalto, som även är pappa till inredningen. Höfdi, huset där Reagen och Gorbatchov möttes 1986 såg  vi också. Då vi passerade Vigdis hem fick vi höra en hel del om hur man väljer presidenter i landet. Allt medan regnet strilade ner. Vi körde förbi Reykjaviks riviera, d v s en konstgjord strand med uppvärmt vatten utanför. I havet går det inte att njuta av bad, vattnet blir aldrig mer än +4. Efter att ha sett hamnen med bl a valfångstfartyg intill sightseeingbåtar för valsafaris (!) drack vi kaffe på ett typiskt hamncafé. Skillnaden mellan ebb och flod är ca 2 m. Efter rundkörningen var det några som på egen hand fortsatte att se sig om, medan andra följde med bussen tillbaka till hotellet.

Middag denna regniga dag intogs på Restaurang Reykjavik mitt i nöjeskvarteren i gamla stan.En härlig fisksoppa serverades och måltiden avslutades med en isländsk specialitet gjord på skummjölk,

Skyr, som smakade mest som yoghurt och av islänningarna äts morgon, middag, kväll.

 

Dagen därpå sken solen från en molnfri himmel, precis som vädertjänsten lovat. En heldagsutflykt som började med besök på Tingvalla där vi bl a såg hur de europeiska och amerikanska kontinentalsocklarna möts. Tingvalla har fått sitt namn av att det var här alltinget grundades år 930. Vi körde sedan utmed den europeiska kontinentalsockeln och Islands största och djupaste sjö,  Tingvallasjön 70 m djup. Vi hänfördes av landskapet som på den här höjden (ibland var vi uppe på 400 m ö h) vitnade. Vulkanerna hade snöhättor och som Christer påpekade, just den här tiden på året är det som vackrast på Island – eller som islänningarna säger i Island. En träddunge vid vägkanten kallas Vänskapsskogen. Där planterar besökande statsöverhuvuden ett träd, det har även vår kung gjort. Vi besökte Gullfoss och Geysirområdet.  Gullfoss detta fantastiska 32 m djupa vattenfall, ja egentligen två, i jökelälven Hvita, hamnar i en 2,5 km lång canyon. Här ville engelsmän bygga kraftstation men bonddottern Sigrid Tómasdóttir lyckades avstyra detta. Undrar just hur många fotografier som togs den här dagen! Det blåste kallt runt öronen, in i bussen igen för färden mot Geysir. Här fick vi riktigt varmt om öronen bland alla varma källor och naturligtvis laddades åter kamerorna för att föreviga geysirutbrottet, vilket kommer med 5-6 min mellanrum. Förutom geysir hann vi med lunch och en del shopping här. Christer berättade

bl a under den fortsatta färden att det finns ca 350.000 får som i september samlas in och ”sorteras” i särskilda fårfållor. En sådan fick vi se då vi stannade vid ytterligare ett vackert vattenfall alldeles intill vägen. Vi fick också höra om och på avstånd se hur ett svenskt företag tar både svart och röd lava för att omforma den till lekakulor. Vi lärde oss en del om det dolda folket, alverna, och såg flera av deras bostäder – stenar markerade med små hus.

Efter dagens rundtur genom en del av Islands geotermiska område, vilket sträcker sig i stort sett från flygplatsen till nordöstra Island, kom vi mättade av intryck tillbaka till hotellet för att tillbringa kvällen på egen hand. Flera började med ett bad i hotellets pool, flera drog sedan ut på stan, andra stannade i Loftleidirs restaurang.

 

Söndag morgon startade vi under en klarblå himmel mot Snorri Sturlusons Reykholt med forsknings-, musikcenter m m. Till förmiddagskaffet berättade en ung forskare om hövdingesystemet, om Snorris uppväxt och storhet och hur han 62 år gammal 1241 mördades. 1262 blev Island norskt. Inom området finns två kyrkor varav den yngre är från 1996 och har en enastående akustik.  Vi såg Snorris hot pot, Snorralaug, där han kopplade av i det 30-gradiga vattnet. Inte långt från Reykholt finns lavavattenfallet Hraunfoss. Förtrollande! Dessa vattenfall utmed en sträcka på 1 km kommer ut från lavafältet intill med vatten från Langjökull. Även här forsar Hvita. Dagens sopplunch intogs på hotell i Reykholt och sedan bar det av till Islands största varmvattenkälla, Deildartunguqver, med 100 gradigt vatten. Här varnades med all rätt för hetta!

Åter till Reykjavik for vi åter genom tunneln under Valfjorden. När tunneln är som djupast ligger den 165 m under havsytan.

Avskedsmiddagen hölls på vårt hotell men dessförinnan hann vi med ytterligare ett utomhusbad i en av Reykjaviks 8 badanläggningar. Badet är inte det största men har dock 1.200.000 besökare per år. Vi satt i de för Island världsberömda varma badgrytorna – Heitur pottir – här fyra stycken från 38⁰ till 44⁰  för att sedan simma i den 50 m långa 30-gradiga bassängen. Allt under bar himmel med en yttertemperatur runt 0. Härligt!

Vid middagen tackade vi Christer för en oförglömlig resa och uttryckte önskemål om fler upplevelseresor.

Kvällen blev ung för kl 5 måndag morgon avgick vår buss till Keflaviks flygplats. Där växlade vi tillbaka våra återstående isländska slantar till svensk valuta. Och efter några timmar skildes vi på Arlanda.

 

Många kommer säkert att återvända till denna sagornas ö.